Har ni svårt att visa er utan smink/ofixade? 
Jag har det egentligen. Dock är det något jag skäms över. För jag bryr mig verkligen inte ett dugg om hur andra ser ut. Jag tänker liksom inte på om folk är sminkade/osminkade. För mig är alla personer vackra. Det sitter liksom inte i utseendet, inte för mig iallafall. Men när det gäller mig själv så kan jag tycka att jag ser mer vaken ut med smink. Jag ser liksom mer levande ut. Jag är så blek i vanliga fall (jag gillar faktiskt min blekhet) och har genomskinliga ögonbryn/fransar. Så med färgade bryn och lite mascara ser jag helt plötsligt mer vaken ut. 

När jag mådde som sämst gick jag typ inte ens ut till brevlådan om jag inte hade smink eller kläder som inte innebär mjukisbrallor och liknande. Nu kan jag gå till Ica utan smink och i mjukisar utan att bry mig. Och det känns så otroligt skönt att bara skita fullständigt i vad folk tycker och tänker. Jag tror att folk är så upptagna med att oroa sig över sig själva att dom knappast har tid att lägga märket till hur jag ser ut ;)

 

Det har varit en helt okej kväll hittils. Mysigt och så. Dock är jag så himla sugen på att göra något. Men då sätter mina fobier stop för mig. Jag hade planer på att åka ner och träffa en kompis på stan men jag tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att åka hem själv att jag inte vet om jag vågar faktiskt. Jag villvillvill men jaa... Jag vet inte alls. Och jag hatar mig själv för det. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har precis kommit hem. Eller ja, ett tag sen. Jag är så jävla sjukt trött att jag nog måste lägga mig och vila ett tag. Huvudet värker osv osv osv. Men allt har gått sjukt bra och jag är så himla nöjd med psykologen. Berättar allt senare. Nu slockar jag ett tag.